South Plains på Norra G!

Vår käre polare Jeff som ni hört och sett i Sveriges Bryggradio tidigare bjöd in på visit i bryggeriet. Mycket har hänt, fler brygder strömmar ut, Jeff är fylld med idéer och nya prylar är på väg in i den gamla korvfabriken på Norra Grängesbergsgatan i Malmö. I jäsrummet doftar det härligt av Simcoe från Yakima! Simcoen låg och gottade sig i en väldig god IPA.

Vi lever!

Det har varit väldigt tyst här på bloggen ett tag och episoderna har varit färre än vanligt.
Men vi har inte dött, vi har bara mycket på gång. Studion flyttar snart och då är planen att återhämta oss och komma in i det vanliga tempot.
Här på bloggen har det varit tyst också, som sagt. Mycket har berott på förberedelser inför SM. Jag har förstått att det kan vara lite känsligt med info om SMbidrag på bloggar och annan media. Jag skriver under på att man bör vara försiktig med info som kan påverka tävlingen. Jag har därför valt att inte skriva något om de senaste månadernas bryggningar.
Slut på bortförklaringar.

SM snart! Det ska bli jävligt roligt! Förra året var mitt första år och jag var överraskad över hur poplär vår hobby är och hur duktigt folk det finns där ute. Sen har vi alla eldsjälar i SHBF som ställer upp för oss och anordnar en fantastisk fest! Stor eloge till alla inblandade!
Jag ser fram emot att snacka med er alla.
Jag kommer att vara där och bjuda på öl tillsammans med Sveriges främste ölbloggare Petter bakom fruttidifrigo.wordpress.com!

På bloggen kommer det snart att handla om SM, Perlickranar, humle och råg.

Berlin

Det var ett tag sedan men nu är vi tillbaka med Inlägg #2 från Tyskland, nu Berlin. Jag var från början på jakt efter autentiska exemplar av den härliga öltypen Berliner Weisse men det gick inte som jag tänkt... Mina förhoppningar var att Berliner Weisse skulle vara mer utbredd här, men faktum är att den enda jag hittade var från Berliner Kindl ägt av Radebergergruppen. Denna har de rätta komponenterna för typen men känns något platt i smakerna. Så utbudet av Berliner Weisse var en besvikelse, men kanske letade jag bara på fel ställen?

 Men med hjälp av Ratebeer hittade jag dock en härlig restaurang vid namn Das Meisterstück!
Detta blev en favorit bland Berlins många härliga barer och restauranger. Restaurangens fokus ligger på öl, bröd och korv, alltså de tre mest essentiella livsmedlen jag känner till. Menyn blandar traditionellt med modernt men alltid enkla smaker och utmärkta råvaror. Jag provar Nürnbergerkorvar med surkål till det en Zirndorfer Kellerbier och avslutar med en Parabola 2012 från Firestone Walker. Det är rätt svårslaget där och då. När det gäller öl så finns ett rejält utbud från stora delar av världen mest intressant för mig är kanske utbudet av Firestone Walker som importeras till Tyskland av Braufactum som också har produktion av egna öl. Restaurangen är vackert inredd i trä och väggarna täckta av gökur. Här finns också en del som är butik var delikatesser, öl och annat kan inhandlas. 

Zirndorfer Kellerbier och en Firestone Walker Parabola

För inköp av öl rekommenderar jag gallerian Galeria Kaufhof vid Alexanderplatz, de sitter på Braufactums import- och produktionssortiment samt ett rikt utbud av lokala öl. Bäst av allt är att man här också kan köpa Four Loko!

Sveriges Bryggradio <3 Brewing Network

Leipzig: Ölstil i periferin, Gose

Sveriges Bryggradio beger sig ut på upptäcktsfärd till Tyskland! Två inlägg här i bloggen kommer att handla om två städer och flertalet öl.

Ett givet resmål för ölnördens tysklandstur är Leipzig.
Staden Leipzig hittar man 19mil sydväst om Berlin. Mest känd är staden för sin rika historia och sin musikaliska betydelse. Johann Sebastian Bach och Felix Mendelsohn Bartholdy lallade omkring här för en helvetes massa år sedan.

Men långt innan Bach ens nådde upp till pianopallen så dracks det Gose! Men inte i Leipzig till en början, historien om Gose börjar i Goslar. Genom Goslar leder floden Gose med vars vatten man bryggde den ursprungliga Gosen. Vattnets sälta är alltså en viktig komponent i Gosekaraktären. Gose räknas till en av de äldsta ölstilar och även om den omnämns första gången 1332 är det troligt att den bryggdes långt tidigare. Ölstilen sped sig till Leipzig och här fattade den fäste och blev väldigt populär, det fanns i slutet på 1800talet massvis med bryggerier och Gosenschenken. Men under turbulensen under 1900talet försvann bryggerierna och barerna nästan helt. Det finns otaliga historier och turer om denna dryck men om vi hoppar fram till modern tid så är det två platser i Leipzig som den intresserade bör besöka.

Bryggverk från Kaspar Schulz och malt från Weyermann såklart.

Vi börjar med Bayrischer Bahnhof Gasthaus & Gosebrauerei, här har man bryggt Gose sedan år 2000. Med stolthet bevarar man Gosetraditionen på detta bryggeri som också har restaurangavdelning. Man kan även köpa med sig Gose i dess traditionella butelj och souvenirer såsom tshirts, kepsar, glas och allt annat turister kan tänkas köpa på sig.

Här får jag min första Gose. Till bordet kommer en disig öl, gyllengul med kraftigt krispigt skum. Doften av koriander är väldigt tydlig och en lite söt doft av vete. Smaken är också till en början dominerande av korianderfrö och citrus. Den finns en mild syra från lactobacillus och en mild sälta i eftersmaken. Verkligen en helt ny smakupplevelse, helt fantastiskt uppfriskande! Vete kan upplevas något söt och fyllig och det blir därför ett häftigt samspel mellan sötma, syra och sälta.

Nästa anhalt i Leipzig ett annat Gosenschenke/Biergarten, nämligen anrika Ohne Bedenken, namnet betyder Utan Tvekan. Stället har funnits sedan 1905 och mycket är i originalskick.

Här serveras två olika Gose, Döllnitzer Ritterguts Gose och den ovan nämnda Bayrische Bahnhof Gose. Jag beställer in en Döllnitzer, den är något mörkare än den tidigare, mer disig. I smaken är syran från lactobacillus mycket tydligare men mindre koriander. Smaken drar också lite åt äpple och äppelcider, den känns mer rustik. Då ursprungsgosen var spontanjäst känns det som Döllnitzer ligger närmare originalet. Makalöst god även denna! Jag tror att detta är en annan jäst än den tidigare.

Även här på Ohne Bedenken är stoltheten över Gose stor. De säljer två böcker om Gose och dess historia, man har även gjort ett magasin man kan få. I magasinet kan man läsa om historien, grundaren, produkten, stället etc etc. Menyn består också till en del av originalmenyn från 1905. Jag beställer Leipziger Sülze, kött i gele (à la daube) med remulade.

Om man ska ge sig på att brygga stilen är mina tankar så här. Då dessa två öl  skiljde sig något åt kan vi börja med den första. Det kändes som en witbier i grunden utan kamomill och citrus, alltså fokus på koriander, något mer än i standardwit. Jag tror också att en belgisk witbierjäst kan vara lämplig. Sen gäller det att kontrollera syran från lactobacillus. Ölet ska inte vara för surt, syran var inte dominerande. Det svåra ligger i saltdoseringen. Jag tänker prova mig fram på en kommersiell witbier.
När det gäller Döllnitzer var syran mer påtaglig och jästen var något annorlunda, jag tror den var mer lik en tysk weizenjäst. Maltbasen kan troligtvis vara 50-70% pilsnermalt resten vetemalt. Humle på låg nivå, 10-15 IBU, tysk sort.
Ölstilen är riktigt grym, synd att inte det finns fler som brygger den i Tyskland, men i USA finns det en hel del bryggerier som gett sig på den. Så kanske ökar den i popularitet och till och med letar sig in i typdefinitionerna i vacker dag.